Jag e lite osäker på vad de här ska handla om så ja...
Ehm Jag är 14 år och har spelat SSO i tre år. Asså HAHA jag venne vad jag ska skriva om SSO för de verkar var mer nr 20 så jag berättar lite häst IRL istället xD
VARNING FÖR SUPER LÅNGT INLÄGG MED MYCKET TEXT OCH
BILDER FRÅN IRL!
- Jag är född den tredje juni 2000
- Jag har mörk brunt hår som går nästan ner till armvecken och brungröna ögon.
- Jag har haft tre hästar om man räknar med den jag har
- Jag har två kaniner: Plutt Pannkaka Disney Moshi sen mitt efternamn och Flora (inte jag som döpte första namnet) Tussa Tuva Moshi mitt efternamn. Plutt e 2 år och Flora 1.
sex veckor gammal Plutt
sex veckor gammal Flora
1 Månads gammal bild
HAHA Flora ser ut som om hon inte har några ögon xD Hon har egentligen ljusblå ögon ^^
- Jag har en häst som heter Wille (smeknamn) Han är flugskimmel och är en maxad D-ponny (148 cm). Han är 11 år. Han älskar att rapa (krubb bita fast han gör ett ljud som låter som en rap) och slicka på människor och iPhones. Han är väldigt seg men så fort det blir hoppning eller är någonstans förutom hemma så blir han helt vild som en unghäst. Jag har haft honom i två år och två månader.
Btw bilden e två år gammal o jag var lite mullig då (tkr jag) så igga det.
- Min första egna häst hette Jerry (inte smeknamn). Han var född 1997 den 15 september som är också min syrras födelsedag. Dom e exakt lika gamla. De går knappt att beskriva honom han är en dröm häst. Han ser ut som om han kommer från en saga. Isabelle/fux färgad med rosa mule, korta och långa vita strumpor med lång man och svans som är vit. Han var så snäll mot mej för han respekterade mej och eftersom jag var så liten var han inte för busig. Han gjorde allt man sa och hoppade allt med en rusande fart. Min mammas råd för varje tävling "Håll i dej o styr" för mer behövde man inte. Men när jag blev äldre så behövde han ju lära sig dressyr så där kunde han minnsan gör en banan (bakuspark formad som en banan). Jag kom ihåg när jag ramlade av för att han blev rädd och jag skadade mej på en sten. Ni kommer inte tro på det här men jag skrek när han började springa iväg "JEEEERRYYYYY". Han skrek tillbaka, allvarligt han gnäggade inte han skrek ljust som han alltid gör och sprang tillbaka. Han knuffade på mej så att jag tillslut kom upp och kunde stödja mej på honom. Men när jag blev 11 så hadde jag växt som bara den och var 140 cm. Jag var för lång och han var 121 cm. Han såldes till en duktig liten 8 åring som bodde på Gotland. Gud va jag grät. Nu bor dom i Göteborg och tävlar i SM och jag ska hälsa på dom om två veckor. Längtar så mycket det har gått 3 och ett halvt år!!!
(inte jag på första bilden och den bruna hästen var hans bästa vän som han aldrig kunde skiljas från förrens han såldes)
- Min allra första häst jag red var en liten brun schettis (haha stav) som heter Dorina. Jag var 6 år och jag gjorde det bara för att min syrra och mamma red. Jag älskade det och red på henne tre dagar i veckan i två år tills jag fick en egen häst. Men jag har en deal med ridskole ägaren. Varje sommar målar jag alla schettis (stav) boxar och då får jag rida 14 dagar totalt på sommarlovet på henne. Min fina lilla tjej<3
- Innan Wille och efter Jerry hadde jag en häst som hette Lelle (smeknamn) som jag bara hadde i 5 månader. Han var mörkbrun/svart med ljusbruna strumpor och mule. Han var en galen busig ponny och helt vild. Jag hadde honom när jag var 11 och skulle fylla 12. Jag red honom bara i två månader och min syster hann tävla honom en gång i allsvenskan. Men efter 2 månader fick hann en sen skada i vänstra frambenet. De kunde va att helt plötsligt gick han bara på tre ben och nästa sekunden mådde han bra och sen igen på tre ben och ramla omkull. Vi gick till veterinären men dom hadde aldrig sett något liknande och förstog inte vad som var fel. Vi filmade och visade veterinären och han fick mediciner men när det gått två och en halv månad sa dom att han hadde en sen skada som aldrig skulle läka. Han skulle alltså avlidas. 6 dagar innan sin födelsedag och 1 månad innan min födelsedag. Vi fick vänta i två hela veckor innan han avlivades. Jag ska bara säga er att veta att den du älskar mest i hela världen ska dö om två veckor e hemsk. Man väntade in dagarna och jag grät inte. Min mamma ja. Inte förrens morgonen den dagen. Jag behövde vara med för någon behövde vara där och ingen annan i familjen kunde. Det minnet lämnar mej aldrig. Man skjuter ju hästar. Man gör inte som med hundar. Man söver dom sen skjuter dom. Jag kunde inte titta bort. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket när jag såg hur livet gick ut ur hans ögon o kropp och jag hoppas att ingen av er kommer behöva se något sådant någonsin.
VÄÄÄÄÄLDIGT långt inlägg här men jag skrev lite om mej irl o mitt häst liv men jag fattade inte vad jag annars skulle skriva om och jag hoppas att jag inte vart för deprimerande här. har ont i pekfingret har redigerat massor me bilder på Jen aslänge så baaaj.
Sorry för långt inlägg.